Alla mineraler är inte bra för kroppen i större mängd, kan vara tungmetaller som kvicksilver, bly, kadmium mf. Dessa kan samlas i kroppen och skapa problem på sikt, därför kan olika former av kroppslig rening vara ett sätt att föra ut dessa ur kroppen för att balansera hälsan. Att tillföra nyttiga mineraler till kroppen via kosten är viktigt, att dessa binds organsikt genom maten (dvs är kelaterade) är därför att föredra enligt senare forskning. Om kroppen inte kan tillgodota mineralerna så kan dessa börja verka fritt och börja förorena kroppen istället. Tungmetaller är ett exempel på detta, men även nyttiga mineraler som järn, zink mf anses kunna skapa negativ toxisk inverkan om de inte är bundna organisk utan får verka som fria joniska metaller i kroppen enligt somliga. Detta anses medföra att fria radikaler bildas, se Antioxidanter.

Kelatering sker när metaller (mineraler) neutraliseras av exempelvis en aminosyra så att det blir en balans mellan elektroner och protoner, detta är förutsättningen för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig mineralerna och är därför en naturlig del utav ämnesomsättningen (metabolismen). Därför är kvaliten på mineralupptaget även avhängt av hur resten av kroppen fungerar, hur bl.a. upptaget av proteiner och tillverkningen av matsmältningsenzymer fungerar. Har man problem med matsmätningen och omvanlingen av proteiner till aminosyror så påverkar detta i förlängningen möjligheten att binda joniska metaller, vilket innebär att tungmetallerna inte renas lika bra. Exemepelvis kalcium som behövs för skelettet anses kunna slagga igen artärerna istället när obalans i metabolismen råder samtidigt som det kan råda brist av kalcium i skelettet samtidigt hos vissa (benskörhet kan alltså beror på dålig kelatering snarare än brist påkalcium i dessa fall). Tungmetaller rensas inte naturligt ut av kroppen av samma anledning vilket kan få till följd att vissa personer blir väldigt sjuka. Detta sammantaget anses kunna vara en av grunden till att olika personer kan påverkas så olika av samma intag av näringsämnen som mineraler mf. En helt fungerande kropp är därför grunden för hur kroppen handhar dessa mineraler. Kelateringsförmågan anses bli sämre med stigande ålder, men kan stimuleras genom att äta en väl avvägd kost, främst en mer bassisk kost, se syra/basbalansen, samt att man genomför en kroppslig rening med jämna mellanrum samt försöka undvika stress mm.

Tungmetaller kan med fördel rensas ut med hjälp av alger som chlorella och spirulina. Lök och vitlök är även bra. Korinder renar även bra mot kvicksilver, aluminium och bly. Det har även visat sig att vissa mineraler motverkar upptaget av vissa tungmetaller:
Selen –> motverkar upptaget av kvicksilver och kadmium
Magnesium –> motverkar upptaget av aluminium
Zink –> motverkar upptaget av kadmium och koppar
Kalcium –> motverkar upptaget av bly

Obs! när man låter undersöka sig hos en läkare för att bl.a kontrollera sina mineralvärden så tas ingen hänsyn till om dessa är organiskt bundna eller obundna i form av joniska metaller, alternativa metoder finns men dessa är inte särkskilt vanliga. Så förespråkarna för att obundna joniska metaller kan orsaka stor skada i kroppen, är inte så enkel att kontrollera. Många anser att mineraltillskott och vitamintillskott ska vara i organisk form och inte som kemiska preparat, detta resonemang förstärks då av att dessa skulle vara lättare för kroppen att tillgodogöra sig. Framtida forskning får visa på sambanden men det finns mycket som talar för att de kan ha rätt. Det skulle även kunna innebära att naturliga vitaminer och mineraler i kost skulle vara att föredra framför alla mineral- och vitamintillskott som förekommer som kemiska tillsatser i berikad mat.